Ja, när Moa levererades alltså. Som förut, jag ammade, klädde mig, bytte på henne och klädde henne redo för en promenad. Va snabbt ute för att hon inte skulle bli svettig och ledsen. Började gå och hon låg som en liten docka i vagnen och såg himla nöjd ut. Låg och kikade och funderade på alla nya ljud. Vi va ute i ca 40 minuter och när vi va 5 minuter hemifrån började hon skrika...! Va tusan, hon va ju ny-ammad, ny-skiten, ny-bytt och loads of frisk luft. Ska hon inte somna då??!! Jag skulle vilja påstå att det är perfekta omständigheter för att somna. Närå, hon skrek tills vi va inne i lägenheten igen och sen somnade hon på min arm... undrar om det stod så i manualen..? Den skulle va bra att ha, så den som har en - SKICKA!
Nu har hon sovit i 2 timmar och nu ser jag att vaggan börjar röra lite på sig, dags att vakna verkar det som.
Som ett brev på posten har såriga bröstvårtor kommit... ouuuch..! Har sånna där "koppar" i plast som ska skydda men de funkar inte så bra, så T ringer just nu tillverkaren och klagar...! Min söta älskling. Innan det ringde han landstinget och klagade på de nya rutinerna kring hemgång efter förlossning. Han är grym, han söker ständigt efter förbättringar! Heja dej, älskling!
Nu ska jag slå mig ner i soffan och bläddra lite i Amelia Baby. Kanske kan hitta lite manual-tips som kan impa på BVC som kommer hit kl 16. Dags för vägning. Moa är en långsam ätare och därför oxå långsam i sin viktuppgång. I måndags när vi va hos barnmorskan hade hon gått upp men inte så mycket som hon borde. Då vägde hon 2970 g så hon är inte uppe i sin födelsevikt än, men snart så! Ny rapport kommer ikväll!
Kram, kram!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hihi, känner igen det du skriver...nu låter det mysigt, dock inte di små såriga vårtorna.natti natti.Jennie
SvaraRadera