I går va vi på Martin och Christins bröllop (Martin är arbetskollega med T). Jättevackert och härligt. Som vanligt strömmade tårarna ner längs mina kinder. Är helt hopplös när det gäller bröllisar. Hjärtat blir varmt, svullnar och trycker på tårkanalerna.. (?), ja så måste det va.
Christin sjöng en vacker låt för sin man, I belive in you and me.
Beundransvärt att klara av att sjunga hela låten, jag hade grinat hur många gånger som helst. Dopfunten full liksom.
Och vår lilla prinsessa skötte sig exemplariskt! Åt och sov och charmade mameluckerna av damerna. Och T använde henne som chick-magnet nästan hela kvällen. (Men han säger att de hade flockats ändå, även utan Moa... jo, jo. Ränderna går aldrig ur...)
Ooooh, nu svullnar hjärtat igen, är så himla stolt över vår lilla familj.
Kram!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Leker ni Michael Jackson och gömmer barnet? ;-)
SvaraRaderaJaa, du har en fin familj. Och när Veran blir mamma och har en bebis i magen ska hon också heta Nilla. Bara en sån sak.
Ni är JÄTTEFINA på bilden men vad tänkte fotografen på?? Han missade ju det viktigaste *L* kraam Lena
SvaraRadera