Skräckens minut.

PANIK! Var är KUDDEN???? Står och river av lakanen från täckena. Ska vädras och på med nya. Går på kuddarna. Först Tonis två. Sen min sköna hästenskudde. Och ska precis titta till gosekudden. Var är gosekudden??? Lyfter på täckena, har jag råkat lägga dem på kudden? Näe. Kikar på sidorna om sängen. Har den trillat ner? Näe. Mäh, var fan är den. Börjar fundera på om Toni kanske haft den när han skulle söva Moa för en stund sen. Kollar spjälis. Näe. Känner skräcken komma smygande. Vem mer har varit här inne idag? Helene när hon skulle söva Filippa... Mäh, hon kan väl inte ha tagit den... Vet hon ens om att jag, Camilla Hartman, 32 år, har en gosekudde...? Näe. Eller? Lite pinigt är det ju.
Så till slut. Där, uppmulad under bäddmadrassen ligger den. Knövlig. Ensam. Säkert orolig och undrande var jag är. Så vem är då den skyldige? Vem vågar ta min gosekudde och knövla till den och lägga den under bäddmadrassen..? Vem är dumstridig nog att riskera sitt liv på detta sätt? Kan bara vara nån som inte vet om min lilla hemlighet... Helene. Du är skäligen misstänkt. (är det högsta graden av misstanke?) Jag tror till och med att jag slänger in ett veto och förklarar dig skyldig och ger dig en dom. Hm... låt se. Hårt straff kommer det bli. Baka 100 Leila-kladdkake-bakelser åt mig till nästa vecka! Så. Pang. (inte som ett skott - panget va klubban mot... ja, den där trägrejen.)

En skälvande kram.