En 33-öring säger go natt.

Har längtat efter Cougar Town i en vecka nu. Blev beroende direkt förra veckan. Must have. Nu. Mera. Bunkrar upp med cheeze doodles och en käck. Och så, 10 minuter in i serien som beskriver hur mitt liv kommer bli om sisådär 7 år, gör jag en snabbkik in på Fejjan. Och fastnar på ett inlägg som pekar mot en blogg. Med länknamnet Farväl Anna. Och nu har tårarna gjort rännilar och djupa fåror på mina kinder. Känner sorg och sympati. Sorg för Anna som lämnat livet och sin familj. Sympati för dottern och mannen som lämnats kvar. Och nu känns Cougar Town så futtigt. Jag känner mig futtig. Men ändå lycklig. Och glad. För jag lever och har en fantastisk familj! Och när jag tänker efter så är jag glad över att kunna längta efter nåt så banalt som en superregisserad amerikansk sit-com, för jag har inget som överskuggar vardagen och livet. Inget ont som hotar att ta bort mig från mina älskade.

Och idag är första dagen som 33-åring. Och det har varit en bra dag. Jättebra! Myst med Moa på babysång i stan. Ätit god lunch med Hövve. Och sen bubbel och medelhavspaj till middag, med familjen. Så en riktigt bra dag har det varit!

Med en leende själ men med en ömmande tanke för Anna och hennes familj säger jag go natt.

Min älskade lilla snutta, redo att ta några kliv med rullatorn.