Talking to me...?

Så här cool är man när man posar hos farmor och farfar.

I drömmarnas land

Idag drömmer jag lite. Dagdrömmer. Just nu om det här;

Står det inte Milla på den här adressen? Är det inte Moa som tittar ut genom fönstret...? Jo, då. Ansträng dig lite nu. Det är ju helt tydligt. Välkommen på inflyttningsfest du som delar min dagdröm. Men väck mig inte än. Jag håller på och inreder nu. Pekar åt tjänstefolket att hänga den tavlan där och hissgardinerna där. Och hela tiden sitter Moa snällt på golvet och ler och leker. I flera timmar.

Snäpp! Slut på drömmen. Moa sitter visst inte och ler och leker på golvet. Hon surar efter fler rån. NU! ...typ...

Kram.

Igår va det partaj.

Visst blir det skojigare om man dricker ur burken upp och ned...?

Jepp, det blev det...

Ronja och Filippa verkar vilja fly fältet... Men det är klart, det luktar väl fylla om Moa...

Avsnitt 77

Ja då sitter man här igen med magen vilandes på låren. Känns som en följetong, en serie. Kanske inte den mest actionladdade serien.. Det man är mest nyfiken på är när magen trillar ner. Tidsaspekten. Och kanske mängdaspekten. Hur mycket (eller lite...) krävs för att magen ska hamna på låren? Spännande som fan. I dagens avsnitt fick jag i mig kräftpaj, sallad, ett glas vin, ett glas cola, två Käck (men det vet inte övriga i sällskapet om för de trykte jag i mig när jag sprang ner till källaren för "att hämta nåt"...), en halv skål med ostbågar och ca 200 g bilar/hallonbåtar/fruxo. Så fatta att magen vilar tungt på låren. Men ändå finns lite sug efter en näve ostbågar (krokar för de som är födda före -77). Så för att inte bryta spänningen i dagens episod rundar jag av kvällen med de gyllene bågarna och ser när magen sväller över knäna.

Go natt!

Varning för mycket hud.

Blek hud dessutom. Fast jämfört med Moa ser man ut som en pepparkaka...

Kram!

"Kvinnor vill inte att männen ska vara hemma"

Nej just det. Eller jo, det är klart de ska va hemma -men det måste ju passa familjen. Läs det här; http://www.aftonbladet.se/wendela/article6465843.ab
Och va fan, det handlar väl inte om att det ena könet ska eller inte ska va hemma. Det handlar väl om vad som funkar bäst för familjen. Och det kan vara olika vid olika tidpunkter. Varför ska de alltid få det till att det är könsrelaterat. Manligt eller kvinnligt. Kvotering eller inte. Jämställt eller inte. Det måste väl vara så att beslutet fattas utifrån vad som passar familjen i helhet? Eller?
Så. Va bara tvungen att reagera. Orkade bara inte skapa en logg-in på Aftonbladets sida för att kunna kommentera...

Kram!

Anuskakören

Min kärlek... tralla lalla lalla...! Är med i Anuskakören igen. Eller ja, jag va med typ 4 gånger när den drog i gång för ett par år sen men det blev lite för mycket med pendling och jobb. Men nu är jag på´t igen. Och skoj är det. Nästa gång kanske jag tar med mig en bit från kören. Ett litet klipp. Only for you, mina kära följeslagare. Men det är en hel vecka tills dess så sysselsätt er med nåt tills dess, vet ja....

Nu är det dags för den obligatoriska ostbågeskålen. Det blir en varje kväll... men jag ojj-ar mig inte över det. Nä, det är en skål med välbefinnande. Så ser jag det!

Kram!

Så slipper man gymma.

Man sitter på det trendiga gymet. Det nya trendiga gymet. Omgiven av biffar, förstorade boobs, platta magar och sminkade nunor (ja, gymet - inte discot...) kollar in maskinen man just ska försöka bemästra och träna nån muskel. Biceps? Triceps? Eller är det magmuskeln? Jag vet inte. Försöker se cool och världsvan ut och slänger mig vant ner i maskinen. Tar tag i en del som ser ut som den ska gå att dra i. Slänger ett nervöst öga på instruktionen. Aha, ryggmuskeln ska visst tränas här. Börjar dra och maskinen rör sig inte en millimeter!! Va fa...! Aha, inställd på biff-vikt. Drar i spaken och hoppas att ingen ser att jag ställer den på 1 kg. Den börjar röra på sig. Pumpar på. Armarna uppåt. Sträck, sträck. Sex stycken, sju stycken. Känner att jag har koll. Lyfter blicken och kikar runt. Nån som spanar in mej? Känner mig nöjd att jag valde Röhnisch-linnet. Det är mitt modernaste träningslinne. Alltså inköpt på 2000-talet. Kollar in mina armar, om de rör sig snyggt liksom. Det är då. Just då. Som en kvast i ögat. Glömde raka mig under armarna! I die. Och vips va jag klar med den övningen. Till och med klar med hela kroppen. Hej dusch. Baj baj gymet.
Jag passar nog bättre på ett par längdskidor. Eller definitivt i nån heltäckande dress i alla fall.

När tvättkorgen inte är full av tvätt

...är den full av Moa.

Om man tänker riktigt hårt, alltså superduper tänker - visst kan man väl vips bara ha fixat håret, klätt sig, sminkat sig och va på G - på ett killevipp liksom. Det kan man väl? Orken tog just nu slut. Och inte kom den tillbaka med en liten morgonlatte ens. Jag kunde väl få lite av Moas energi. Hon "springer" runt som en tok i gå-stolen och jublar över friheten. Men nä. Hon verkar behålla allt själv och kör 3 varv till i vår stora våning...

Idag är det 18-års-kalas. Tårta och god mat hoppas jag på. (Känner du pressen Lena...?!) ;-) Och sen kvällsaktivitet med vänner i staden. Min stad. Som jag lämnat. Men som jag kommer tillbaka till. Ja, det gör jag. Om bara kommunen släpper ifrån sig tomten jag vill ha. Snart. Jävligt snart. Fast det går ingen nöd på oss här. Tvärtom. Vi har det bra. För bra. Finns risk för att vi blir källartroll for ever.

Dags för piffing! See ya!
Kram!

Box box, jabb jabb

Och knockout. Fast jag klarade mig utan knockout igår. Och jag tog mig upp ur sängen utan hjälp idag. Så man kan väl säga att jag är rätt vältränad. Eller? För att inte ha tränat på 3 år... Hur som, kroppen känns fin idag. Eller fin och fin, inte ond i alla fall. Ok, jag har väl inte helt sagt goodbaj till det där jag skrev igår... men ärligt alltså, jag trodde jag skulle dö igår. Gjorde mig redo för att minst spy i alla fall. Och krypa därifrån. Eventuellt behöva ringa ambulansen... men nä, det gick rätt bra. Jädrigt kul va det! Satan att man blir taggad till tusen - bra musik, hetsad av polarn och fokus på att tänka bort mjölksyran. Ja, för den kom ju som ett brev på posten.
Men det är rätt gött här i soffan oxå... Och marknadsgodisarna jag gjorde i förmiddags vilar gott i maggen. Nästan lite väl gött. Så där så att en ofrivillig rap bubblade upp och gav spy-smak. Hua...

Och i morgon då. Ja, då ska jag va en lite duktigare mor än jag varit lately. Har inte vägt och mätt Moa på evigheter. Stackars barn. Omätt och ovägd men glad ändå! Och denna gång kan vi stoltsera med ytterligare en gadd för bvc-tanten. I överkäken, till höger. Dock inte en framtand tror jag, utan den bredvid. Är det normalt? Typ en av huggtänderna. Öh, är hon en vampyr kanske? Ja, hon hugger bra i alla fall.
Och sen ska jag till stan på kvällen. FÖR ATT TRÄNA! Hur puckad är jag egentligen. Njoy visar upp nya lokaler och bjussar på ett spinningpass och sen blir det middag med kollegorna. Men aaaahh, jag kommer ju dö. Garanterat. För jag är inte den som viker ner mig. Definitivt inte inför kollegorna. Så jag kommer trampa. Så pedalerna glör. Hej skavsår in the ass. Av sadeln alltså - inte pedalerna. Hua... igen.
Ok, nog om morgondagen. Nu ska jag lobotomera mig lite med Paradise Hotel.

Kram!

"Nä, jag vet inte - jag kan inget om barn..."

säger Fisen, mor till twinsen Isa och My. Och jag fattar. Nu fattar jag. Eller jag vet inte, jag kan inget om barn jag heller. Så när jag upptäkte den tredje tanden i Moas mun blev jag rätt förvånad. Jaha, så det va inte pga av förkylningen hon dregglade så... det kanske va därför hon hade feber häromdagen... Så hon gnisslade verkligen tänder - det va inte bara en hörselvilla (kan man säga så..?). Suck. Det är verkligen en upptäcksresa med barn. Spännande och fantastiskt men ibland tungt när man inte vet vad som är fel så man kan hjälpa. Ju. Det är väl därför jag är här - morsor ska ju veta allt och kunna hjälpa. Ju. Ah, det kanske går bättre med femte barnet...

Men jag har gjort en annan mammagrej idag. Bakat småkakor. Så det luktar gott i hela huset. Svärmors fantastiska kolakakor. (mina blev så klart inte lika fantastiska som hennes men ganska nära ändå. Och klart mycket bättre än mina tidigare försök.) Jag tror det är mandelmjölet som är grejen. Och mamma har gjort bullar så kaffemaskinen kommer gå het i eftermiddag. Typ sista svull- helgen innan nya livet börjar. På måndag är det over and out. Tack och hej lösa magen. Baj baj fläskiga lår som trängs i för tajta jeans. So long taniga armar med löst skinn. Good baj skinkor som ger skavsår i knävecken. Boxersize is the shit. BS ska skapa en ny body. Rhodos 30:e maj hägrar. Så.

Kram då!

Om när jag blev en toalett

Va i Askersund idag och rekade lite. En utflykt. Ett miljöombyte. Efter en veckas innesittande med sjuk Moa va det dags liksom. Och Moa va med. Hon är mycket piggare nu. Och ännu piggare blev hon när hon kom till Stockshammar och såg all härlig inredning! (undra vart hon fått den genen ifrån...?) Och jag blev nog piggast av oss alla... fast hänglåset på plånboken är ju kvar. Köpstoppet gäller visst än, säger dom. Så jag shoppade med ögonen. Som ett barn i en godisaffär gick jag runt och dregglade.
Sen blev det fika på Tutingen. Lite gröt för Moa som sen bestämde sig för att göra en tarmtömning. Bra. (ja, jag är morsa och morsor pratar bajs som om det vore gardiner). In på megaliten toa. UTAN SKÖTBORD! (varning alla morsor - fika inte där med blöjbarn!) Fick sitta på toastolen, lägga Moas kläder på toarullehållaren, nya blöjan och våtservetter på servetthållaren, ställa Moa på mina lår (och nej, min madame står inte speciellt bra själv - hennes ben är som spagetti emellanåt), försöka lossa blöjan och hoppas att innehållet inte är av rinnande slag. Puh. (behöver jag nämna att svetten lackade..? På mig alltså.) Nöjd över konsistensen på innehållet i blöjan börjar jag torka henne i baken - då börjar hon gnälla! Vad nu?? Nämen då kommer väl två korvar till!!!!!!!!! RAKT NER I MITT KNÄ, PÅ MINA JEANS!!!
Och till råga på allt är dessa två korvar av det mjukare slaget... geggiga liksom. Do I need to say more... Hej spya, hej bit i hop och va en god mor, hej jag önskar jag va somewhere else... Efter en evighet och en skrikande Moa tar vi oss ut ur toan. Tillbaka till en underbar fikastund - i 20 sekunder.
Hur va din dag?

Sett filmen King Pin..?

Så pajsaren förstår att det är värt att komma hem...

...publiceras dessa bilder.

Även snön har fläckar...

Och naturligtvis ett träd - som hon älskar!

Kram!

Solsken är bästa medicin!

Så jag packade in henne i varmaste stassen och gick ut. I solen. Ut i vintern. Och hur underbart är det inte? Moa gjorde i alla fall tummen upp. Mitt i allt det sjuka sken hon upp när hon kom ut. Hon va väl lika uttråkad som jag av att sitta inne dagarna i ända. Så nu har vi bestämt oss för att sparka ut det sjuka och hämta in det friska! Kram!

Frulletips

Vet ni hur gott det är med rostad macka med kokt skinka (ja, jag vet, aningens pancho-varning), skivad gurka och körsbärstomat och lite örtsalt på. Alltså jääääättegott! Sånt man åt när man va liten. Kanske 12 år. Bästa mackan fick man hos Finnpajsaren efter skolan. De hade det bästa rostbrödet. Vi hade nåt tattarbröd som typ va en billig kopia av deras bröd. Rätt pinigt kan tyckte man då. Helt fantastiskt ju. Att ett bröd kan va pinigt... aja, sån va man.

Dags för en till macka!
Tjing!

Vad är väl en bal...

hos Pontus och Helene... eller i alla fall en 30-årsfest. Det blir hur som inget raj-raj för vår del ikväll. Moa är sjuk. Så här sjuk.Och då har mamma inte hjärta att lämna henne... Typ ynkligaste barnet ever. Man blir sån av feber och hosta (misstänkt krupp...). Så idag spelar vi hennes spel. Vilket betyder att man slipper sova själv i sin säng. Till och med så sjuk att "guppandet" har införts igen... hej hej knäoperation för mig. Men vad gör man inte. Förbereder mig på sova sittandes i natt. Allt för att det lilla trollet ska må bra. Ja, det värker i hjärtat. Och då är hon bara febrig och hostig... vågar inte tänka på värre saker! Hua!

Men så va farfar här och livade upp lite! Med lite landskamp. I bordshockey. Sverige-Finland. Och tro det eller ej men farfar va Sverige!!! Lite landsföräderi eller what! Men som tur va förlorade Sverige...

Kram kram!

On demand

Ja, jag vet. Jag har varit slapp. Har inte orkat knåpa ihop några inlägg på ett tag... Men när min trogna lilla skara besökare poängterar just detta är det nog dags för en liten ansträngning.

Från Lucia-firandet på Laxå centrum. Kallt. Fint. Och stämningsfullt.

Finbesök i från djupaste Småland. Anton, den bästa barnvakten!

Och så finalbilden. Tittandes på lampan som blinkar vid sidan av linsen... Måste uppfostra henne bättre. Lära henne kolla i linsen!!

Kram!