Så jag packade in henne i varmaste stassen och gick ut. I solen. Ut i vintern. Och hur underbart är det inte? Moa gjorde i alla fall tummen upp. Mitt i allt det sjuka sken hon upp när hon kom ut. Hon va väl lika uttråkad som jag av att sitta inne dagarna i ända. Så nu har vi bestämt oss för att sparka ut det sjuka och hämta in det friska! Kram!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Lilla älsklingen är så underbar.
SvaraRaderaFarfar