Om man tänker riktigt hårt, alltså superduper tänker - visst kan man väl vips bara ha fixat håret, klätt sig, sminkat sig och va på G - på ett killevipp liksom. Det kan man väl? Orken tog just nu slut. Och inte kom den tillbaka med en liten morgonlatte ens. Jag kunde väl få lite av Moas energi. Hon "springer" runt som en tok i gå-stolen och jublar över friheten. Men nä. Hon verkar behålla allt själv och kör 3 varv till i vår stora våning...

Idag är det 18-års-kalas. Tårta och god mat hoppas jag på. (Känner du pressen Lena...?!) ;-) Och sen kvällsaktivitet med vänner i staden. Min stad. Som jag lämnat. Men som jag kommer tillbaka till. Ja, det gör jag. Om bara kommunen släpper ifrån sig tomten jag vill ha. Snart. Jävligt snart. Fast det går ingen nöd på oss här. Tvärtom. Vi har det bra. För bra. Finns risk för att vi blir källartroll for ever.

Dags för piffing! See ya!
Kram!

Box box, jabb jabb

Och knockout. Fast jag klarade mig utan knockout igår. Och jag tog mig upp ur sängen utan hjälp idag. Så man kan väl säga att jag är rätt vältränad. Eller? För att inte ha tränat på 3 år... Hur som, kroppen känns fin idag. Eller fin och fin, inte ond i alla fall. Ok, jag har väl inte helt sagt goodbaj till det där jag skrev igår... men ärligt alltså, jag trodde jag skulle dö igår. Gjorde mig redo för att minst spy i alla fall. Och krypa därifrån. Eventuellt behöva ringa ambulansen... men nä, det gick rätt bra. Jädrigt kul va det! Satan att man blir taggad till tusen - bra musik, hetsad av polarn och fokus på att tänka bort mjölksyran. Ja, för den kom ju som ett brev på posten.
Men det är rätt gött här i soffan oxå... Och marknadsgodisarna jag gjorde i förmiddags vilar gott i maggen. Nästan lite väl gött. Så där så att en ofrivillig rap bubblade upp och gav spy-smak. Hua...

Och i morgon då. Ja, då ska jag va en lite duktigare mor än jag varit lately. Har inte vägt och mätt Moa på evigheter. Stackars barn. Omätt och ovägd men glad ändå! Och denna gång kan vi stoltsera med ytterligare en gadd för bvc-tanten. I överkäken, till höger. Dock inte en framtand tror jag, utan den bredvid. Är det normalt? Typ en av huggtänderna. Öh, är hon en vampyr kanske? Ja, hon hugger bra i alla fall.
Och sen ska jag till stan på kvällen. FÖR ATT TRÄNA! Hur puckad är jag egentligen. Njoy visar upp nya lokaler och bjussar på ett spinningpass och sen blir det middag med kollegorna. Men aaaahh, jag kommer ju dö. Garanterat. För jag är inte den som viker ner mig. Definitivt inte inför kollegorna. Så jag kommer trampa. Så pedalerna glör. Hej skavsår in the ass. Av sadeln alltså - inte pedalerna. Hua... igen.
Ok, nog om morgondagen. Nu ska jag lobotomera mig lite med Paradise Hotel.

Kram!

"Nä, jag vet inte - jag kan inget om barn..."

säger Fisen, mor till twinsen Isa och My. Och jag fattar. Nu fattar jag. Eller jag vet inte, jag kan inget om barn jag heller. Så när jag upptäkte den tredje tanden i Moas mun blev jag rätt förvånad. Jaha, så det va inte pga av förkylningen hon dregglade så... det kanske va därför hon hade feber häromdagen... Så hon gnisslade verkligen tänder - det va inte bara en hörselvilla (kan man säga så..?). Suck. Det är verkligen en upptäcksresa med barn. Spännande och fantastiskt men ibland tungt när man inte vet vad som är fel så man kan hjälpa. Ju. Det är väl därför jag är här - morsor ska ju veta allt och kunna hjälpa. Ju. Ah, det kanske går bättre med femte barnet...

Men jag har gjort en annan mammagrej idag. Bakat småkakor. Så det luktar gott i hela huset. Svärmors fantastiska kolakakor. (mina blev så klart inte lika fantastiska som hennes men ganska nära ändå. Och klart mycket bättre än mina tidigare försök.) Jag tror det är mandelmjölet som är grejen. Och mamma har gjort bullar så kaffemaskinen kommer gå het i eftermiddag. Typ sista svull- helgen innan nya livet börjar. På måndag är det over and out. Tack och hej lösa magen. Baj baj fläskiga lår som trängs i för tajta jeans. So long taniga armar med löst skinn. Good baj skinkor som ger skavsår i knävecken. Boxersize is the shit. BS ska skapa en ny body. Rhodos 30:e maj hägrar. Så.

Kram då!

Om när jag blev en toalett

Va i Askersund idag och rekade lite. En utflykt. Ett miljöombyte. Efter en veckas innesittande med sjuk Moa va det dags liksom. Och Moa va med. Hon är mycket piggare nu. Och ännu piggare blev hon när hon kom till Stockshammar och såg all härlig inredning! (undra vart hon fått den genen ifrån...?) Och jag blev nog piggast av oss alla... fast hänglåset på plånboken är ju kvar. Köpstoppet gäller visst än, säger dom. Så jag shoppade med ögonen. Som ett barn i en godisaffär gick jag runt och dregglade.
Sen blev det fika på Tutingen. Lite gröt för Moa som sen bestämde sig för att göra en tarmtömning. Bra. (ja, jag är morsa och morsor pratar bajs som om det vore gardiner). In på megaliten toa. UTAN SKÖTBORD! (varning alla morsor - fika inte där med blöjbarn!) Fick sitta på toastolen, lägga Moas kläder på toarullehållaren, nya blöjan och våtservetter på servetthållaren, ställa Moa på mina lår (och nej, min madame står inte speciellt bra själv - hennes ben är som spagetti emellanåt), försöka lossa blöjan och hoppas att innehållet inte är av rinnande slag. Puh. (behöver jag nämna att svetten lackade..? På mig alltså.) Nöjd över konsistensen på innehållet i blöjan börjar jag torka henne i baken - då börjar hon gnälla! Vad nu?? Nämen då kommer väl två korvar till!!!!!!!!! RAKT NER I MITT KNÄ, PÅ MINA JEANS!!!
Och till råga på allt är dessa två korvar av det mjukare slaget... geggiga liksom. Do I need to say more... Hej spya, hej bit i hop och va en god mor, hej jag önskar jag va somewhere else... Efter en evighet och en skrikande Moa tar vi oss ut ur toan. Tillbaka till en underbar fikastund - i 20 sekunder.
Hur va din dag?

Sett filmen King Pin..?

Så pajsaren förstår att det är värt att komma hem...

...publiceras dessa bilder.

Även snön har fläckar...

Och naturligtvis ett träd - som hon älskar!

Kram!

Solsken är bästa medicin!

Så jag packade in henne i varmaste stassen och gick ut. I solen. Ut i vintern. Och hur underbart är det inte? Moa gjorde i alla fall tummen upp. Mitt i allt det sjuka sken hon upp när hon kom ut. Hon va väl lika uttråkad som jag av att sitta inne dagarna i ända. Så nu har vi bestämt oss för att sparka ut det sjuka och hämta in det friska! Kram!